Den 7 november fick hundarna en ny lillmatte då Elsa Elisabet föddes! Se bilder på det lilla underverket i Elsas fotoalbum.

 

Jag och Elsa

Vi som är de lyckliga ägarna till dessa underbara hundar är familjen Hynninen. Den består av mig, Elisabet, min man Marko och våra tre flickor Sofia, Frida och nyfödda lilla Elsa. Vi bor i Upplands Väsby, där vi också arbetar. Jag registrerar bokslut vid en dator och har turen att kunna arbeta hemifrån. Det passar perfekt för hundarna!

Somrarna tillbringar vi i Dalarna, närmare bestämt i Orsa. Hundarna brukar vara där hela somrarna och bor då hos min pappa. Hundarna älskar Orsa eftersom de kan vara ute hur mycket de vill.

När jag var liten sa jag alltid att när jag flyttar hemifrån ska jag skaffa en hund, vilket också skedde. Vad gällde val av ras så har jag alltid varit förtjust i beaglens utseende. Jag beslöt mig för att söka upp en uppfödare för att höra mig för om rasen och fick tag i Annica Lindström (Trewelyn Beagles) som då bodde i Alunda. Hon hade till min stor glädje precis en kull hemma så jag var välkommen att komma och titta. Jag minns hur jag kom in i hennes kök och där var fullt av vuxna beaglar. Jag föll ner på knä av förtjusning och började leka och kela med alla hundar. Efter en stund sa Annica att "du kanske vill se valparna också?" De hade jag i min lycka totalt glömt bort! In kommer Annica med de två sötaste valpar jag sett i hela mitt liv!!! Tina och Viva. Jag föll för Tina...oj vad jag föll för Tina. Hon var liten och hade något speciellt i blicken, där fans en glimt av intelligens och otrolig charm. Jag förstod snart att det inte bara var beaglens utseende jag gillade utan även deras sätt och personligheter. Efter noggrant övervägande från Annicas sida sa hon att jag fick köpa henne om jag ville och gissa om jag ville?!?!

Två år senare ringde Annica och frågade om vi ville ha en kompis till Tina, och hem kom Maja, som då hette Flisan. Tina var lite sur först, men det gick snart över, det var ju kul att ha en kompis trots allt, och nu har de mycke glädje av varandra.

 

2003 berättade Annica om sina planer att para Viva, Tinas syster, med en stilig hane från Finland, och det skulle ju bli så söta valpar. Det skulle bli så nära det går att få en valp efter Tina. Inte kunde vi motstå det, så sommaren 2003 flyttade Ella hem till oss. Så nu har vi alltså tre beaglar, och visst är det jobbigt men oj så mycket kul vi har! Jag ångrar inte en sekund att jag valt att leva mitt liv med beaglar!!!

Jag anser att beaglen är både en jakt- och en familjehund. Jag jagar inte med mina beaglar och så länge man förstår beaglens natur och vad som gör henne lycklig så tycker jag att det är ok! En beagle kräver sysselsättning och aktivering och vill vara ute i naturen. En beagle behöver mycket motion, både för kropp och för hjärna och en beagle älskar att leta efter mat!

Vi har lagt ner mycket träning på att kunna ha hundarna lösa. De får ofta vara lösa en i taget när vi går promenad, då slipper jag gå den där krångliga vägen, under busken, ner i diket och klättrandes över den stora stenen, som de alla tre älskar ;-) På stora fält släpper jag lös alla tre, det är en sån härlig känsla att se dem springa och jaga varandra, fria och lyckliga! Finns det bilar i närheten kopplar jag dem. Det händer att någon av dem börjar springa iväg efter en hare eller ett rådjur men jag har alltid fått stopp på dem. Men en beagle är trots allt en beagle med mycket stark vilja så jag vågar inte chansa...

Marko och Ella Sofia Frida